Lite om samfällighetsförening

Gemensamhetsanläggningar är ett sätt att tillgodose dessa gemensamma behov. En gemensamhetsanläggning kan t ex bestå av vägar, parkering, garage, lekplatser och va-anläggning. Gemensamhetsanläggningar bildas enligt anläggningslagen (1973:1149) (AL) och förvaltas enligt lag (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter (SFL).

En gemensamhetsanläggning är liksom en fastighet en rättslig enhet med en unik register-beteckning i fastighetsregistret. Äganderättsligt kopplas ägandet av en gemensamhets-anläggning till fastigheter, s k delägarfastigheter. Delägarfastigheterna utgör tillsammans en anläggningssamfällighet. Delägarfastigheternas rättigheter och skyldigheter ankommer på delägarfastigheternas ägare, delägarna. Vanligtvis bildar delägarfastigheternas ägare en samfällighetsförening för att kunna bedriva förvaltningen på ett rationellt sätt.

Kostnader för samfällighetsföreningens verksamhet skall normalt täckas med intäkter bestående av bidrag från föreningsmedlemmarna. Kostnader som fördelas efter individuellt uppmätt förbrukning, t ex vatten och fjärrvärme, skall inte uttaxeras enligt de regler som beskrivs här utan skall tas ut genom fakturering.

Utdebiterade och till betalning förfallna belopp är enligt 46§ SFL direkt utmätningsbara hos medlemmarna på samma sätt som en lagakraftvunnen dom. Föreningens fordran är dessutom förenad med förmånsrätt i medlemmarnas fastigheter enligt lagen (1973:1152) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter. Det innebär att föreningens fordran har högsta prioritet vid en exekutiv auktion och föreningen får utdelning före första pantbrev i fastigheten. Detta gör att styrelsen vid betalningsmiss kan och bör, efter en påminnelse, vända sig direkt till kronofogden för utmätning av fordran i fastigheten. Utmätning måste ske inom ett år efter det att beloppet förfallit till betalning för att förmåns-rätten skall kunna utnyttjas.

Styrelsen måste således agera relativt snabbt. Försummar styrelsen att driva in medel från någon medlem och detta leder till att övriga medlemmar tvingas tillskjuta extra medel, kan styrelseledamöterna bli personligt betalningsansvariga för detta belopp gentemot de övriga medlemmarna.

De kraftfulla medel som lagstiftaren ställt till föreningens förfogande för att säkerställa föreningens betalningsförmåga kompletteras dels med detaljerade regler om formen för uttaxering, dels med noggranna regler om för vilka ändamål som uttaxering tillåts. Lag-stiftaren ställer stora krav på att föreningsstyrelsen känner till och noga följer lagar och bestämmelser.

Styrelsen ansvarar gentemot fordringsägare för att skulder betalas i tid. Har föreningen inte tillräckliga medel eller sker betalning inte i tid kan styrelseledamöterna bli personligt betalningsansvariga för den del som inte betalas. Det åligger således styrelsen att driva in medlemsbidragen från de medlemmar som inte betalar i tid till föreningen (se ovan). En fordringsägare som har krav på föreningen och som inte får betalt kan vända sig till läns-styrelsen och begära att en syssloman förordnas som utdebiterar vad som fordras för att betala skulden.

Den enskilde föreningsmedlemmen är skyldig att betala de uttaxerade beloppen. Om betalning inte görs kan beloppen, som tidigare nämnts, komma att utmätas ur medlemmens fastighet.